Åh gud.. vill bara dö.

Eller där ljög jag. Jag är rädd för att dö. Vill bara få bort den här jävla äckliga känslan. Känslan av misslyckande, ångest, depp och hat.

Jag är nog hatisk mot mig själv och för snäll mot andra. Jag hatar att göra andra ledsen och sårad och jag hatar även att göra andra besvikna. Men vem gör inte det liksom?

Jag vet inte vad jag vill. Helt ärligt. Och det är så jävla jobbigt.

- Vad vill du själv? lyssna ej på andra.

- Jag vet inte..

- Jo det borde du veta.

- Ja kanske det.. men jag vet inte.. jag vet ingenting.

 SÅ JÄVLA MISSLYCKAD ATT MAN INTE ENS VET VAD MAN VILL!

eller är det så för många? isåfall. Hör av er och berätta hur ni gör för att må bättre om den äckliga känslan.

Nu är det ju om den där pojken som jag tycker om. Eller lite iallafall. Han som jämt gör mig ledsen och besviken men jag tar ändå tillbaka honom. Jag for till en vän igår och pratade om det där. Och han sa att jag tycker nog inte om honom, utan bara är rädd för att göra han ledsen för att vi har "hållt på" i ungefär två år. Och om jag tänker efter så ligger det någonting i det. Jag försöker hitta fel som han gör.. som jag kan skylla på.. För att slippa att jag ska bli sårad igen. Så att jag kan lämna han för alltid.

Men då..dåå.. när han säger "förlåt" så säger jag att det är okej. ÄVEN fast det inte är så himla okej egentligen.

Jag sa ju det.. jag är för snäll!

eller så är jag bara rädd för att bli lämnad igen.