AAAAAAAAAAHHHHHH skjut mig..

Är så jävla less!

Hatar alla jävla fittor till tjejer. Vad vill dom liksom?

Och killar dessutom. Jag ska bli gay. Eller men kan egentligen

inte bestämma. Men eftersom jag är typ halv gay sååå..

ja.. jag är gay. Fast..aa..jag vene..

njuter mer då jag har sex med brudar iallafall.

HATAR L OCH S!!!!!!!!!! särbarn..

kill me..eller dom..

Det har hänt alltför mycket på den senaste tiden jag inte skrivit. Den där killen jag skrev att jag hade träffats är lika knäpp som alla andra. Eller egentligen är han underbar. Köper mig saker som överaskningar, bjuder på mat, kommer med blommor osv. Idag kom han till mig med mat som jag älskar för att jag är sjuk. Men jag vill verkligen inte. Vill inte vara mer än kompisar. Vet inte varför. Kanske är rädd..

 (skrev i en annan blogg)

|

|

\/

Du är den mest falska personen jag någonsin har träffat.
Hur kunde jag känna att jag kunde lita på dig?
Alla ord du sa, allt du gjorde kändes så bra.
- Jag är inte som alla andra killar. Om du inte märkt det.
DU ÄR PRECIS SOM ALLA ANDRA! bara ute efter en sak.
Blir så grymt irriterad på mig själv och speciellt dig.
Varför? jag fattar inte.
Jag vet att det finns killar som är helt underbara,
bara det att jag inte hittat någon än.
Och jag vet att jag är väldigt kräsen, men det är därför jag är rädd.
Rädd för att bli sårad eller att såra någon.
Rädd för att bli besviken eller sviken.
Rädd för att känna precis som jag alltid fått känna.
Och du har bevisat att det går inte att lita på någon.
Fyfan vad jag hatar dig.
______________________________________________
Och varför vill man alltid ha det man inte kan få?
Jag älskar dig verkligen. (En heeelt annan person)
Är verkligen ledsen över att det blev som det blev.
Vi blir sårad av varandra. "we were never meant to be".
Det suger med känslor och allt helvete.


Ni som har någon.. Ni vet inte hur bra ni har det

_____________________________________________

Ni fattade säkert inte ett skit av vad jag skrev där men det gör inget.

Den här bloggen är ändå till för mig och mina tankar. Som ajg kan gå tillbaka till.

och svara förfan på omröstningsgrejen :'(

tjalalalal har inte skrivit på hundra år och är inte så skriv sugen heller.

Ska försöka göra mig kortfattad hur läget ligger till just nu.

(ni som läser den här meningslösa bloggjäveln)

Min själsf.. nej där blev det fel. Min förra bra jätte bästa vän som jag kunde berätta allt för och blabla har lämnat mig. Blev faktiskt inte så ledsen. OCh det skulle inte ni heller bli om jag skulle orka berätta hela situationen. Kanske gör det nån dag framöver. Allt som hänt.

Han ville iallafall igår (innan han lämnade mig dvs idag) att

jag skulle fara in på psyket och prata med nån jävla psykolog.

NEHEJ TACK! jag har gjort det förut och nej.. det är inget för mig.

Och aldrig att jag skulle kunna gå in på psyket. Så psykiskt sjuk är jag väl inte? eller? jag vet fan inte.

 Har iallafall träffat en uuhuunderbar kille. Liksom JAG? träffa nån?

nej tror inte det. Men jo, så är det. Men får inte hoppas på för mycket, då blir allt skit som alltid.

Åh gud.. vill bara dö.

Eller där ljög jag. Jag är rädd för att dö. Vill bara få bort den här jävla äckliga känslan. Känslan av misslyckande, ångest, depp och hat.

Jag är nog hatisk mot mig själv och för snäll mot andra. Jag hatar att göra andra ledsen och sårad och jag hatar även att göra andra besvikna. Men vem gör inte det liksom?

Jag vet inte vad jag vill. Helt ärligt. Och det är så jävla jobbigt.

- Vad vill du själv? lyssna ej på andra.

- Jag vet inte..

- Jo det borde du veta.

- Ja kanske det.. men jag vet inte.. jag vet ingenting.

 SÅ JÄVLA MISSLYCKAD ATT MAN INTE ENS VET VAD MAN VILL!

eller är det så för många? isåfall. Hör av er och berätta hur ni gör för att må bättre om den äckliga känslan.

Nu är det ju om den där pojken som jag tycker om. Eller lite iallafall. Han som jämt gör mig ledsen och besviken men jag tar ändå tillbaka honom. Jag for till en vän igår och pratade om det där. Och han sa att jag tycker nog inte om honom, utan bara är rädd för att göra han ledsen för att vi har "hållt på" i ungefär två år. Och om jag tänker efter så ligger det någonting i det. Jag försöker hitta fel som han gör.. som jag kan skylla på.. För att slippa att jag ska bli sårad igen. Så att jag kan lämna han för alltid.

Men då..dåå.. när han säger "förlåt" så säger jag att det är okej. ÄVEN fast det inte är så himla okej egentligen.

Jag sa ju det.. jag är för snäll!

eller så är jag bara rädd för att bli lämnad igen.

hejhejhej!

Vet dock inte hur jag ska börja. Men kan börja med att jag är grymt less på kärlek! när man väl tror att man hittat den rätta så dyker en annan person som man tror är den rätta. Blir så grymt less. Också slutar det med att man sårar båda och får stämpeln "player" wooohoo me fucking love.

Är så jävla less på att jag aldrig kan säga vad jag tycker heller. Håller alltid med andra! också kan jag inte säga något bra om en annan person.

Typ "va fin du är" "jag tycker om dig" "jag saknar dig". Det går inte! de tär någon jävla spärr som inte går bort! fattar inte varför? det kan väl inte vara så svårt? men då jag väl försöker så.. nej.. det går inte. TA BORT DEN!

Och att jag är så jävla nervös när jag har sex! fast det är bara om jag tycker om den personen. Tänker "gör jag rätt nu? ska jag göra såhär? vad vill han?"

tar aldrig av mig bh-n heller för hatar mina bröst över allt annat. Men de tär en helt annan sak om jga har sex med någon jag inte har känslor för, då kan jag bara slappna av, "köra mitt eget 'race'" och ja.. njuta!

DÄRFÖR ska jag knulla allt som rör sig hädanefter så jag blir less på det. DÅ kanske jag hittar någon jag vill dela mitt liv med. För just nu känns det inte så lockande.

TACK FÖR MIG! skriver sen.